18-19/11 – Två samtal…/ Two conversations

Igår var jag inte ute då min röst inte var okej pga min förkylning och en ganska kraftig hosta, men idag var det bättre, så idag gick jag ut. Det är framför allt två samtal jag kommer ihåg från denna eftermiddag; först med en lite äldre kvinna kanske runt sextio  år gammal, lite senare med en ung kille i runt 20 års åldern.

Kvinnan satt på en bänk i köpcentret jag befann mig i. Jag hade frågat henne tio minuter tidigare en bit därifrån, och nu frågade hon mig, när jag stod en bit ifrån henne där hon satt på bänken: ”Var kommer du ifrån?” Jag berättade igen att jag är kristen och att jag ber för sjuka och ser helande när jag gör det. Hon berättade att hennes man var präst men att hon nu var änka. Jag frågade henne om hon själv hade en tro, på Jesus. Hon sa att hon försökte vara en god människa, och att hon drabbats av mycket motgångar i livet, men ändå på något ändå tagit sig igenom dem på ett bra sätt; Hennes slutsats var att Gud nog var med henne. Jag sa att ingen kan komma till Gud med goda gärningar och att det viktiga är att ”känna” Jesus. Hon sa igen att hon trodde Gud var med henne: ”Är du säker på det?” Hon svarade: ”Nej, men jag tror att Gud är med mig”. Jag svarade: Tråkigt bara om du upptäcker att du hade fel, när du tar sista andetaget. Jag insåg att vi inte kom någonstans i samtalet, så jag avslutade det vänligt och gick vidare.

En stund senare såg jag en ung kille sitta på en bänk därifrån. Han hade ingen smärta i kroppen, men när jag sa att jag var kristen och frågade om han själv hade en tro, sa hanar han var ungdomsledare i en kyrka. Jag frågade honom om han var ”pånyttfödd”, och förklarade för honom vad det innebar, eftersom han inte tycktes förstå det. Han hade döpt sig när han var lite yngre, med en omvändelse före; han hade sett en tydlig skillnad i sitt liv efter sitt dop – han hade bl a blivit lugnare. Jag sa till honom att omvändelse före dopet, och den märkbara förändringen efter dopet i hans liv, var goda tecken på att dopet nog var okej. Det framkom dock att han troligen inte var andedöpt. så jag frågade om han ville bli det. Det ville han. Så jag bad honom ställa sig upp, och bad med honom att han skulle bli döpt med den helige Ande.
Tyvärr upplevde han inte att så mycket hände, mer än att han kände sig lite yr.
Jag berättade för honom en en annan ung kille jag träffade på järnvägsstationen för ett par veckor sedan och som blev döpt i den Helige Anden när jag bad med honom.
Jag sa till honom att orsaken till att inget hände nu,  var kanske att han redan var döpt med den helige Ande. Om inte, att han skulle fortsätta be om det när han kom hem och tro att Gud kunde göra det senare.
Jag gav honom kontaktuppgifter  till en internet adress till ett par personer som undervisar om och demonstrerar livet som lärjunge till Kristus och som reser runt världen med detta, och mina egna kontaktuppgifter. Jag sa till honom att om han ville att jag skulle komma och undervisa lite om och demonstrera för hans ungdomar i kyrkan hur man ber för sjuka till helande, eller om han ville ha mer kontakt, så kunde han kontakta mig. Han gav mig ett leende, och stoppade ner korten i plånboken. Vi tackade varandra för samtalet, och jag gick vidare.

Yesterday I was not out on the street to talk with people as my voice still was not okay because of my cold and I had a rather heavy cough, but today it was better, so today I went out. There were two memorable conversations from this afternoon. First with an older woman maybe around sixty years old, and a little later with a young man around 20 years of age.

The woman sat on a bench in the mall I was in. I had approached her ten minutes earlier with some some questions, and then while I was standing she asked me ”Where are you from?” I replied that I’m Christian and I pray for the sick. She explained that her husband was a priest, but that she was now widow. I asked her if she had faith in Jesus. She said that she was trying to be a good person, and that she had gone through a lot of difficulties in her life, but managed to deal with everything in a good way. Her conclusion was that God was probably with her. I said that no one can come to God with good deeds alone and the important thing is to ”know” Jesus. She said again that she thought God was with her, ”Are you sure?” She replied, ”No, but I think God is with me”. ”It would be a shame if you realize that you were wrong as you take your final breathe”, I said gently. The conversation was not really going anywhere at this point, so I ended it politely and carried on. 

A moment later I saw a young guy sitting on a bench close by. He had no pain in the body, but when I said I was a Christian and asked if he had a belief, he said he was a youth leader in a church. I asked him if he was ”born again” and explained to him what it meant, because he did not seem to understand. He had baptized when he was a little younger, with a repentance before; He had seen a clear difference in his life after his baptism – he had, amongst other things, become calmer. I told him that repentance before baptism, and the noticeable change after the baptism in his life, was a good sign that baptism was probably ok. However, it appeared that he probably wasn’t baptized  in the Holy Spirit. So, I asked if he would like to be. He agreed. So I asked him to stand up and prayed for him. Unfortunately, he did not experience much happening, other than he felt a bit dizzy.
I told him another young guy I met at the train station a couple of weeks ago and was baptized in the Holy Ghost when I prayed with him.
I explained that the reason that nothing happened then was perhaps that he was already baptized with the Holy Spirit. If that wasn’t the case, I encouraged him to keep asking for it when he came home and believe that God could do it later. 
I gave him my contact details and told him that if he wanted me to come and teach a little and demonstrate to his youth in the church how to pray for sick to heal or if he wanted to get in touch, he could contact me. He gave me a smile, and put down the cards in the wallet. We thanked each other for the conversation, and I continued on my way. 
/David

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s