18-19/11 – Två samtal…/ Two conversations

Igår var jag inte ute då min röst inte var okej pga min förkylning och en ganska kraftig hosta, men idag var det bättre, så idag gick jag ut. Det är framför allt två samtal jag kommer ihåg från denna eftermiddag; först med en lite äldre kvinna kanske runt sextio  år gammal, lite senare med en ung kille i runt 20 års åldern.

Kvinnan satt på en bänk i köpcentret jag befann mig i. Jag hade frågat henne tio minuter tidigare en bit därifrån, och nu frågade hon mig, när jag stod en bit ifrån henne där hon satt på bänken: ”Var kommer du ifrån?” Jag berättade igen att jag är kristen och att jag ber för sjuka och ser helande när jag gör det. Hon berättade att hennes man var präst men att hon nu var änka. Jag frågade henne om hon själv hade en tro, på Jesus. Hon sa att hon försökte vara en god människa, och att hon drabbats av mycket motgångar i livet, men ändå på något ändå tagit sig igenom dem på ett bra sätt; Hennes slutsats var att Gud nog var med henne. Jag sa att ingen kan komma till Gud med goda gärningar och att det viktiga är att ”känna” Jesus. Hon sa igen att hon trodde Gud var med henne: ”Är du säker på det?” Hon svarade: ”Nej, men jag tror att Gud är med mig”. Jag svarade: Tråkigt bara om du upptäcker att du hade fel, när du tar sista andetaget. Jag insåg att vi inte kom någonstans i samtalet, så jag avslutade det vänligt och gick vidare.

En stund senare såg jag en ung kille sitta på en bänk därifrån. Han hade ingen smärta i kroppen, men när jag sa att jag var kristen och frågade om han själv hade en tro, sa hanar han var ungdomsledare i en kyrka. Jag frågade honom om han var ”pånyttfödd”, och förklarade för honom vad det innebar, eftersom han inte tycktes förstå det. Han hade döpt sig när han var lite yngre, med en omvändelse före; han hade sett en tydlig skillnad i sitt liv efter sitt dop – han hade bl a blivit lugnare. Jag sa till honom att omvändelse före dopet, och den märkbara förändringen efter dopet i hans liv, var goda tecken på att dopet nog var okej. Det framkom dock att han troligen inte var andedöpt. så jag frågade om han ville bli det. Det ville han. Så jag bad honom ställa sig upp, och bad med honom att han skulle bli döpt med den helige Ande.
Tyvärr upplevde han inte att så mycket hände, mer än att han kände sig lite yr.
Jag berättade för honom en en annan ung kille jag träffade på järnvägsstationen för ett par veckor sedan och som blev döpt i den Helige Anden när jag bad med honom.
Jag sa till honom att orsaken till att inget hände nu,  var kanske att han redan var döpt med den helige Ande. Om inte, att han skulle fortsätta be om det när han kom hem och tro att Gud kunde göra det senare.
Jag gav honom kontaktuppgifter  till en internet adress till ett par personer som undervisar om och demonstrerar livet som lärjunge till Kristus och som reser runt världen med detta, och mina egna kontaktuppgifter. Jag sa till honom att om han ville att jag skulle komma och undervisa lite om och demonstrera för hans ungdomar i kyrkan hur man ber för sjuka till helande, eller om han ville ha mer kontakt, så kunde han kontakta mig. Han gav mig ett leende, och stoppade ner korten i plånboken. Vi tackade varandra för samtalet, och jag gick vidare.

Yesterday I was not out on the street to talk with people as my voice still was not okay because of my cold and I had a rather heavy cough, but today it was better, so today I went out. There were two memorable conversations from this afternoon. First with an older woman maybe around sixty years old, and a little later with a young man around 20 years of age.

The woman sat on a bench in the mall I was in. I had approached her ten minutes earlier with some some questions, and then while I was standing she asked me ”Where are you from?” I replied that I’m Christian and I pray for the sick. She explained that her husband was a priest, but that she was now widow. I asked her if she had faith in Jesus. She said that she was trying to be a good person, and that she had gone through a lot of difficulties in her life, but managed to deal with everything in a good way. Her conclusion was that God was probably with her. I said that no one can come to God with good deeds alone and the important thing is to ”know” Jesus. She said again that she thought God was with her, ”Are you sure?” She replied, ”No, but I think God is with me”. ”It would be a shame if you realize that you were wrong as you take your final breathe”, I said gently. The conversation was not really going anywhere at this point, so I ended it politely and carried on. 

A moment later I saw a young guy sitting on a bench close by. He had no pain in the body, but when I said I was a Christian and asked if he had a belief, he said he was a youth leader in a church. I asked him if he was ”born again” and explained to him what it meant, because he did not seem to understand. He had baptized when he was a little younger, with a repentance before; He had seen a clear difference in his life after his baptism – he had, amongst other things, become calmer. I told him that repentance before baptism, and the noticeable change after the baptism in his life, was a good sign that baptism was probably ok. However, it appeared that he probably wasn’t baptized  in the Holy Spirit. So, I asked if he would like to be. He agreed. So I asked him to stand up and prayed for him. Unfortunately, he did not experience much happening, other than he felt a bit dizzy.
I told him another young guy I met at the train station a couple of weeks ago and was baptized in the Holy Ghost when I prayed with him.
I explained that the reason that nothing happened then was perhaps that he was already baptized with the Holy Spirit. If that wasn’t the case, I encouraged him to keep asking for it when he came home and believe that God could do it later. 
I gave him my contact details and told him that if he wanted me to come and teach a little and demonstrate to his youth in the church how to pray for sick to heal or if he wanted to get in touch, he could contact me. He gave me a smile, and put down the cards in the wallet. We thanked each other for the conversation, and I continued on my way. 
/David

16-17/11 – Salt är bra att ha…/ Salt is good to have…

Igår och idag har jag varit rätt så förkyld, så jag har inte varit ute idag och sökt människor för att försöka dela Evangeliet med.
Men däremot kom jag att tänka på en bild som jag tycker är mycket talande, och tillämpbar på oss kristustroende idag:

Se på de båda bilderna. Ser du vad de föreställer? Ett saltkar.
Min fråga är: När gör saltet mest nytta? (om man tänker sig att dess primära funktion är för att tillföras mat) I karet eller när det lämnar det?
Vi är kallade till att vara ”jordens salt” (Mat 5:13) Ska vi uppfylla den funktionen, måste vi lämna vårt ”saltkar”. Vad är ditt saltkar? Vad behöver du lämna bakom dig, för att vara där Jesus är och där han vill ha dig. Först då kan vi börja bära frukt, rik frukt, och det är saltets inneboende kraft som gör det. Vad heter den kraften i vårt liv. Den – Han – heter Jesus. Kom, låt oss lämna vårt trygga ”saltkar” och göra tjänst inför Gud. 🙂

Yesterday, and today I’ve had a cold, so I haven’t been out seeking for people to share the Gospel with.
But,  I remember a picture that is very telling, and which I believe applies to us who are believers in Christ today.

Look at the two pictures above. Do you see what they portray? A salt shaker.
My question is: When is salt most useful? (provided that its primary function is to give spice to or preserve food) Inside the salt shaker or when it leaves it?
We are called to be the ”salt of the earth” (Matthew 5:13). If we want to fulfill this function, we must leave our ”salt shaker”. What is your salt shaker? What do you need to leave behind you, in order to be where Jesus is and where He wants you to be? No sooner than that we reach that place we can bear fruit, rich fruit, and it is the inner power of the salt that is the agent. What is the name of this power in our lives? It – His name – is Jesus. Come, let us leave our safe ”salt shaker” and do service to God. 🙂


Torsdag den 15/11 – The seeds are sown today / Dagens frön är sådda…


Idag på morgonen gick jag till köpcentret i mitt bostadsområde. Jag brukar gå dit för att sitta en stund då och då för att se vilka människor som Jesus eventuellt leder mig till.
Idag satt en ensam man där på en bänk. Jag frågade honom som jag brukar om jag fick ställa en fråga, och om han hade ont någonstans. Det visade sig att han hade ont i ena kinden. Jag fick placera en hand där och befallde att hans smärta skulle försvinna.
Han såg förvånad ut, men sa att det säkert var ”placebo”. Han börjad komma med alla möjliga förklaringar till varför smärtan försvunnit, men jag pekade på Jesus.Vi pratade en stund, men han ville inte erkänna att orsaken kan ha varit Jesus, så eftersom jag inte kom vidare i samtalet med honom, så önskade jag honom en bra dag, och gick vidare.

Lite senare den förmiddagen, medan jag stod och väntade på bussen, kom en annan kille dit. Jag tog kontakt med honom och frågade om hade ont någonstans. Han sa att han hade ont i ett knä. Jag fick placera min hand på hans knä och befalla bort smärtan. Först hände ingenting, men så gjorde jag det en gång till, och han fick ett leende i ansiktet. Jag berättade att det är Jesus. Han sa då att han var muslim, och att han också trodde på Jesus, som Guds profet, och att muslimer och kristna tror på samma Gud. Jag svarade att det gör vi inte, men jag hann inte fortsätta konversationen så länge, eftersom bussen kom. Jag han i alla fall ge honom ett kort med uppmaningen att se några videor på Internet av andra personer, också lärjungar till Kristus, som också är ute och gör samma sak som jag, hjälper människor att bli av med smärta, och att han där kan se mera om han vill veta mera. Han fick också mitt eget kort med kontaktuppgifter. Inte så mycket givande samtal idag, men ”frön” är sådda i alla fall. Tids nog ska vi nog hitta ”god jord”, där fröna börjar gro. 🙂

This morning I went to the mall close to my home. I usually go there to sit down for a while to see which people Jesus might lead me to.
Today, I found a man sitting by himself on a bench. I asked him as I usually do if he had a pain somewhere in the body. It turned out he had pain in his right cheek. I put my hand there, and commanded his pain to leave. He looked surprised, but said it was certainly ”placebo” (meaning no real change happened, but the mind is tricked to think it happened). He began to come up with all different possible explanations of why the pain disappeared, but I pointed to Jesus. We talked for a while, but he did not want to admit that the reason may have been Jesus, but as the conversation didn’t seem to lead anywhere, I decided to wish him a good day, and moved on.

A little bit later this morning, while I was waiting at the bus stop, another person was there too. I approached him, and said ”Hi”, and asked if he had any pain anywhere. He said his knee was hurting a bit. I was allowed to put my hand on his knee. 
At first nothing happened, but then, after I did it again, a smile suddenly appeared on his face. I told him that it was Jesus. He then said that he was a Muslim, and that he also believe in Jesus as the prophet of God, and that Muslims and Christians believe in the same God. I told him that we don’t, but as the bus was coming, I didn’t continue the conversation. I gave him the contact card with an Internet address to a person who has made many videos of healing miracles, with the encouragement to them. He also got my own card with contact details. 
Not so many deeper conversations today about faith, but at least ”seeds” have been sown. In due time, I believe we will find ”good soil”, where the seeds can start to grow.
🙂

Onsdag den 14/11 – Jesus är verksam/Jesus is active

Idag var jag på en utbildning för jobbet, en slags friskvårdsdag. Under dagen träffade jag en kille som jag såg hade ett stödförband om ena handen. Det brukar ofta innebära att man har lite ont där, så jag frågade honom om det. Han hade inte ont där sa han, men han han hade däremot lite ont i knäna. Jag berättade för honom att jag ser smärta försvinna när jag lägger handen några sekunder på människor med smärta, och frågade om jag fick gör det på honom. Det fick jag, så jag lade händerna på hans knän, och befallde kort att smärtan skulle försvinna. Han sa att framför allt kände han smärta när han var ute och sprang, så han kände inte någon direkt skillnad efter min handpåläg-gning. Men han var tacksam och jag uppmuntrade honom med att han troligen inte kommer känna någon smärta nästa gång hans springer. Hans vän som var med honom sa då att han hade också ont i ett knä, i det vänstra. Jag gjorde samma sak med honom, och direkt så var smärtan borta. De blev båda förvånade. Jag berättade då att det inte är något magiskt, utan att det är Jesus; att jag är kristen, och att Jesus gör det genom mig, att det är Han som skall ha äran. Jag märkte tyvärr direkt ett slags ointresse hos dem, så jag fortsatte inte samtalet, eftersom båda var på väg, men de tackade båda för hjälpen.

Fortsätt läsa ”Onsdag den 14/11 – Jesus är verksam/Jesus is active”