12-13/12 – Under och tecken som öppnar upp för samtal, och för dop

I onsdags var jag igen ute i köpcentret i Jönköping, och den här dagen träffade jag bl a på en man som hade ont i axlar och ryggen. Jag fick lägga händerna på hans axlar, och efter två gånger av handpåläggning och bön, så var smärtan borta. Han blev tydligt förvånad och sa att det här är säkert psykologiskt, men jag förklarade för honom att jag går med Jesus, och det är Han som helar genom mig. Jag frågade honom om han själv hade någon tro. Han sa att han hade någon slags tro på Jesus. Jag sa till honom att undret han fått uppleva här bara är ett litet under, jämfört med det mycket större under som han kunde få uppleva: att få en relation med den som skapat solen, stjärnorna, och oss människor. Jag såg att han var på språng och gå vidare men ändå tagen av det jag sa, så jag sa att ”om du är intresserad av att veta mera” – och han bekräftade att han var intresserad – ”så kan du få två kort av mig”, och han fick kortet med mina kontaktuppgifter och kortet till TBC med de videor som man kan se där. Ännu ett frö är sått, och jag fick ett litet samtal i alla fall. Förhoppningsvis så hör han av sig, eller går i på TBC:s hemsida och ser några av videorna där.

Igår under torsdagen, hade jag besök av en vän från en annan stad, och som också är ute mycket och ber för sjuka till helande.Vi var ute tillsammans under eftermiddagen. Återigen i köpcentret. Början var lite trög utan större framgång i kontakterna med människor; men så plötsligt så träffade vi på två personer kort tid efter varandra, där samtalet vi fick med dem ledde fram till att de ville döpa sig(!). Den ena av dessa personer hade ont i rygg och i höger hand och handled. Jag lade min hand kort på hennes, och genast så var smärtan borta. Hon frågade hur jag gjorde det. Jag förklarade att jag går med Jesus, är kristen, och att det är Jesus som helar genom mig. Hon sa att hon själv var kristen, och jag frågade då om hon var ”pånyttfödd”. Eftersom hon inte förstod det begreppet, förstod jag att hon inte var det. Det framkom i samtalet att hon var barndöpt, levde med sin man som var katolik. Hon själv var mer frikyrklig sa hon. Jag förklarade för henne betydelsen av att bli ”pånyttfödd” och hur det gick till. Jag berättade också för henne om den möjlighet det innebär därmed att kunna komma nära Jesus, få intim kontakt med Honom, där han flyttar in i oss, och där kan verka genom oss, precis som hon just fått uppleva. Jag frågade om hon själv skulle vilja bli döpt, och det ville hon sa hon (!). Vi utbytte kontaktuppgifter, och jag kommer att ta vidare kontakt med henne om några dagar, och sedan vidare efter jul- och nyår.

Inte långt därifrån, hörde jag en tjej ropa när jag och min vän gick förbi. Det vide sig vara en person jag träffat några veckor tidigare inne stan och då hade ett samtal med. Nu kunde jag och min vän sitta ner och få ett fortsatt samtal med henne. Det märktes att det jag sagt förra gången fallit på plats hos henne och hon vill veta mera. Den här gången var det lättare att förklara Evangeliet för hennes och betydelsen av att bli pånyttfödd. När vi kom till frågan om hon ville bli döpt, ville hon det också(!)
Hon hade mina kontaktuppgifter från förra gången vi träffades, och nu fick jag även hennes. Så även här kommer jag ta upp kontakten med henne om några dagar, eller direkt efter Jul-och nyårshelgerna för att planera in omvändelsesamtal och dop.
Jag är glad, för jag har bett om och önskat att bli mer bekväm i att föra ett samtal med människor spontant om Evangeliet och föra dem mot avgörande beslut om att bli pånyttfödd om de inte är det, och nu skedde det idag. Nu gäller det bara att be för att dessa personer håller fast vid sina beslut. Jesus hör bön, och vill att vi ska växa.
(English translation soon)

3-4/12 – Att ”så frön” – vikten av att fortsätta / Seed sowing – the importance of to continue.

I förrgår efter jobbet var jag ute på sta’n för att kontakta människor, erbjuda helande för smärtor som jag brukar, men utan någon större framgång i mina försök till kontakt med människor. Men igår när jag var ute, var det annorlunda. 🙂
Det började med att jag i köpcentret där jag gick fick kontakt med två kvinnor, förmodligen en mamma med hennes tonårsdotter. Hon hade en blåsa på sin höger lilltå. Jag lade handen på hennes sko några sekunder och befallde att blåsan och det som gjorde ont skulle försvinna. Hennes förvånade reaktion var, att genast titta på sin dotter, och sedan på mig och säga ”du skojar”. Sedan sa hon till sin dotter, ”pröva du också”, så förmodligen hade hennes dotter någon slags smärta också, men hon ville inte pröva. 
Mamman bad mig då även be för hennes högra fot; hon hade inte under fotsulan.
Jag lade min hand på den foten också, befallde bort smärtan, och efter några sekunder var den borta också. Jag frågade dem om de visste vad detta var, vad som hände. De hade inget svar, så jag sa att de var Jesus, att jag är kristen och att Jesus helar genom mig. Jag frågade om de själva hade någon tro på Gud eller något liknande. Det hade de inte sa de. Mamman tackade mig hjärtligt för hjälpen. Jag gav dem ett kort med uppmaningen att gå in på Internet och se lite TBC (To be continued) videor, och eftersom de verkade vilja gå vidare, så fortsatte jag inte samtalet.Frön är i alla fall sådda.
Sedan träffade jag på en lite äldre man från Syrien. Han kunde inte så mycket svenska, så jag lyckades berätta för honom med hjälp av en översättnings app på min telefon(!) :de ) att jag ber för sjuka och att jag ser helande när jag gör det. När han förstod det sa han direkt att han hade ont i sin högra överarm och pekade på den. Jag lade min hand på den och efter några korta böner var armen bra igen. När jag berättade det att jag gjorde det i Jesus’ namn sa han sa att han var kristen också. Han visade mig lite bilder från sin telefon på den kyrka han gått till i Syrien, och var väldigt tacksam till mig. Han fick ett kort till TBC:s hemsida med videor, sedan skildes vi åt eftersom han behövde gå vidare.
Därefter träffade jag på två yngre tjejer, kanske i 20-års åldern. Den ena tjejen sa att hon hade ”foglossning”och lite smärta i nedre delen av ryggen. Jag fick lägga min hand på hennes axel, bad ett par gånger, och smärtan var borta. Jag pekade på Jesus, men tjejen sa att de gick till en mormonsk kyrka. Hon sa att de tror på Jesus; men jag frågade henne om det inte stämmer (med en viss insyn i mormonsk teologi) att de också tror på att de själva ska bli gudar en gång, vilket hon bekräftade. Jag sa till henne att Mormoner har en egen bibel, skild från de kristnas Bibel, och uppmanade henne att se lite TBC-videor (hon fick ett kort), och lät dem gå vidare. Kanske är ett frö sått här med.
Jag ska försöka i fortsättningen att komma till en punkt i samtalet med människor där jag kan dela Evangeliet med dem, genom ”schack till frälsning”, och se var det leder.
Lärdomen från idag, jämfört med igår då inget speciellt hände, är att fortsätta. Ena dagen händer kanske ingenting, men dagen därefter händer det kanske väldigt mycket igen. :-). Det är viktigt att fortsätta, att så frön.
The day before yesterday when I was meeting people on the street offering healing for bodily pains, I didn’t have any success. But yesterday it was different.
It started in the shopping mall with two ladies that responded to my inquiry if eather one of them had any bodily pain. They were probably mother and teenage daughter. The mother said she had a sore toe on her right foot. I put my hand on her shoe a few seconds and commanded the injury to heal right a way. Imiediately, she looked at her daughter in amazement, and then on me, saying: “you are joking”. Then she encouraged her daughter to try as well but her daughter didn´t want to.
Then the mother asked me to pray also for her other foot. I put my hand on it and commanded the pain to leave, and in a few seconds this pain was gone too. I asked them if they had any idea about what this was. They did´t. I told them it was Jesus, that I am a disciple of Christ and that Jesus heals through me. I asked them if they had any faith in God or so. They both said they didn´t. They mother thanked me heartily for the help. I gave them a contact card and encouraged them to go to Internet and to the TBC (To Be Continued) web page, see some videos there, and I ended the conversation with them as they seemed to want to continue. At least seeds are sown.

Then I met a middle-aged man from Syria. He didn´t know so much Swedish, so I managed to tell him through a translation app on my phone(!) that I pray for sick people and see them getting healed in doing so. As soon as he understood he told me he had a sore arm. I put my hand on it, commanded the pain away, and it was gone. When I said I do it in the name of Jesus, he said he also is a believer in Christ. He showed me some photos on his phone from Syria of the church he attended when he was there. He was really happy for the help I had given him with his arm. I gave him the TBC card, and then we parted as he had to continue.

Then I met two young ladies, maybe around 20 years old. One of them had a pain in the lower back. Her pain disappeared after I had put my hand on her shoulder a few times. I said it was Jesus, but they said they attend a Mormon church. They said they also believe in Jesus; but I asked them (with some knowledge of Mormon theology) if it’s not true that they believe the themselves will become gods one day, and they confirmed this. I told them that the Mormons have their own Bible which is different from the Christian Bible. I encouraged them to see some of the TBC videos (I gave them a TBC card) and we parted. Maybe a seed is sown here too.

I will try to continue to come to a point in conversation with people where I can share the Gospel with them, through ”chess to salvation”, and see where it leads.
My learning yesterday, compared to the day before yesterday when nothing special happened, is to continue. If nothing happens a certain day, maybe the day after things will start to happen again.. :-). It´s important to continue, to sow seeds.


30/11 – Inbjudan till en liten församling? / Invitation to a small church fellowship?

Idag när jag var i sta’n och sökte efter ”fridens personer” tror jag att jag kanske hittade en. Jag var på busstationen, och där fans en stationsvärd som gick runt och svarade på människors frågor om bussförbindelser och hjälper dem hitta. Jag kände att jag skulle fråga honom. Han hade ont i ryggen. Jag fick lägga min hand på hans axlar och befallde att smärtan skulle försvinna, och efter tre gånger var den borta. Han blev givetvis förvånad och undrade hur jag gjorde detta. Jag pekade på Jesus. Vi kom i samtal, och han sa att han är kristen, men inte döpt. Jag frågade om han känner några andra personer som han trodde skulle vilja bli av med smärta. Han sa att han går till en kyrka med ca 15-20 personer en gång i veckan, med blandade åldrar och olika nationaliteter, och att kanske de skulle vara intresserade. Han bjöd alltså dit mig på söndag kl 14:00.
Det verkar vara en liten församling/grupp människor. Det gör det intressant tycker jag, för i större samlingar av människor är det oftast svårare att komma in med nya idéer, medan det  i mindre grupper oftast finns en större öppenhet för detta.
Jag ska i alla fall åka dit på söndag och de börjar alltid äta mat tillsammans, därefter har de gudstjänst. Det låter bra.:-) Det tyder på att gemenskapen med andra troende är väldigt viktig i den gruppen. Det är ett gott tecken. 🙂
Jag ber att det ska finna en öppenhet också för vad Jesus vill göra i form av kraftunder, och för aktivt lärjungaskap i den gruppen. Jag ber om det. Jag går dit för att lära känna lite folk, och kanske vill Jesus göra något speciell på söndag. Vi får se. Fortsättning följer. 🙂
/D
(English translation comes soon)

29/11 – Kyrkotradition eller Levande Relation med Jesus/ Church tradition or a Living Relationship with Jesus

Hej igen!
nu var det ett tag sedan jag skrev här. Jag har nu helt återhämtat mig från min tidigare förkylning, och jag tog det lite lugnt ett tag pga mycket arbete. Men nu har jag bestämt mig för att gå ut och gå en timme varje dag, för att förbättra min motion; och då ska jag även passa på att lyssna in och se om Gud kallar mig att ta kontakt med någon av de människor jag möter ute. 🙂
Igår när jag precis kommit ut och gått ca 100 meter från mitt hus,  mötte jag en kvinna som jag bestämde mig för att ta kontakt med. Jag frågade henne som jag brukar göra om hon hade ont någonstans. Det hade hon inte, men hon sade att hennes man hade det, i höger armbåge, och att han haft i två år. Jag frågade henne om hon ville, och om hon tillät, att jag kom och lade handen på hennes man för ett helande skulle ske. Det var helt okej sa hon, och bjöd hem mig till sig och hennes man direkt. Hon avbröt ”sin” motionsrunda och vi gick hem till deras lägenhet. Därhemma presenterade hon mig för sin man, och efter ett tag fick jag be för hans armbåge. Efter 3 korta böner och handpåläggningar  hade hans smärta minskat till hälften, och efter ytterligare några bönen var den helt borta. Han såg förvånad ut och frågade vad detta är. Jag sa att det är Jesus.
Då sa hans fru, hon som jag träffat ute, att hon också hade en smärta, i hennes ena knä. Jag lade handen på, bad/befallde, och efter tre gånger var nästan all värk borta. 
Jag började nu dela Evangeliet med dem. Efter ett tag kom frågan: ”Vad tänker du om Maria?”
Vi hade ett samtal om hennes betydelse och vilken vilken roll hon hade och har för oss som troende. Det framkom att kvinnan i familjen hade katolsk bakgrund och mannens var ortodox. I båda dessa kyrkotraditioner lyfta Maria – Jesus’ mor –  upp som en speciell person. De var båda helt övertygade om att Maria hade en speciell ställning, och att man kunde be till henne också när man behövde hjälp. De såg henne som ett helgon pga den uppgift hon fått av Gud att på ett övernaturligt sätt föda fram Jesus. Därför trodde de inte heller på mig när jag sa till dem att Maria senare fått andra barn efter Jesus, med sin man Josef, och att Jesus därför hade flera bröder och systrar. Jag visade dem bibelstället Mark 6:3 där dessa syskon är omnämnda. Det syntes att mannen begrundade detta, och verkade ta det till sig, men han intog nu positionen att det viktiga var att tro på Jesus, men fortsatte att hävda att Maria ändå var ”speciell” person.
Vi fortsatte samtalet där jag försökte visa på att ingen kan komma till Gud utom genom Jesus (Joh 14:6), och bara genom honom, och att det viktiga är att vara ”pånyttfödd”, där omvändelse och därefter dop är två viktiga bitar och sedan dopet i Helige Ande.
De var båda döpta som barn, och menade att ett barn döps för att ”ta bort det onda i dem”. Jag försökte peka på att den hållningen inte är ”biblisk”, och att enda sättet att komma ”nära Jesus” är att bli ”född på nytt”. 
Vårt samtal mynnade till slut ut i att jag bad dem att personligen, själva, ”fråga Gud i bön om vilken roll Maria skulle ha i deras tro, om hon var speciell och värd att lyfta upp, för både mannen och kvinnan höll med om att de kunde prata med Gud direkt, och få svar. Jag sa till dem att om frågan är viktig för Gud, så kommer han svara på något sätt så att de förstår. Men om frågan istället är oviktig för Gud, så får de kanske inget svar.  De antog utmaningen, och vi skildes åt i frid, och de fick mina kontaktuppgifter. Vi är ju grannar, så det finns nog chans att vi syns igen. 🙂
Kanske är ett frö sått. De fick båda två i alla fall uppleva Guds kraft genom ett helande, men mänskliga traditioner håller tyvärr många människor i ett hårt grepp. Jag ber om och hoppas att de båda ska få en mer biblisk syn på Maria, som en vanlig person, men som hade en väldigt speciell roll att spela i historien, men som inte är en person man ska be till; för vägen till Gud är endast genom Jesus.

Hello again!
Now it was a while since I wrote here. Now I am completely recovered from my previous cold, and I have also been a bit busy du to my work lately. But I have now decided to  take a walk for an hour every day when I get back from work, to get some exercise; while on my walks, I will also be attentive to those people I meet, to see if God wants me to contact some of them. 🙂

For example, yesterday when I had just come out and walked only about 100 meters from home, I met a woman and decided to contact her. I asked her as I usually do if she had any pain somewhere. She din´t, she said, but that her husband had some pain in his right elbow, a pain that he had had for two years. I asked her if she wanted, and if she allowed me to, come and put my hand on her husband and pray a for a healing to happen. It was okay, she said, and invited me to her and her husband immediately. She showed me where they lived and we went to their apartment. There she presented me to her husband, and after a while I was allowed to pray for his elbow. After 3 short prayers and with my hand on his elbow, his pain was reduced to about half of what it was from start, and after fa few further prayers it was completely gone. He looked surprised and asked me what this was. I said it is Jesus.

Then his wife told me that she too  had a pain, in her right knee. I put my hand on it, and after three short prayers almost all of it was gone.

I now started to share the gospel with them. After a while the question came: ”What do you thinking of Maria, the mother of Jesus?”

We had a long conversation about her importance and what role she had for us as a believers. Ifound out that the woman in the family had a Catholic background and the man was of the orthodox faith. In both of these church traditions, Mary – the mother of Jesus – is lifted up as a special person. Both the man and the wife were completely convinced that Mary had a special position, and that believers can pray to her as well when they need help. The couple saw her as a saint because of the task she received from God to give birth to Jesus in a supernatural way. Therefore, they did not believe me when I told them that Mary later had other children after Jesus, with her husband Joseph, and that Jesus had several brothers and sisters. I showed them the Bible verse Mark 6: 3 where these siblings are mentioned. It seemed that the man considered this for a while, a bit surprised, but then he took the position that the important thing is to believe in Jesus, but he still continued to claim that Mary is a ”special” person.

We continued the conversation where I tried to show that no one can come to God except through Jesus (John 14: 6), and only through him, and importance of being ”born again”, where repentance and then baptism in water are two important parts, and then the baptism in Holy Spirit.

Both the man and the woman were baptized as children, and had the view that the function of  the baptism  was to take a way the evil a child was baptized to ”take away the evil in from the child”. I told them that this view is not ”biblical”, and that the only way to come ”near Jesus” is to be ”born again”.

Our conversation eventually ended up in the conclusion that I encouraged them to ask God for themselves in prayer about what role Mary should have in a believers faith, if she was special and worth lifting up. Both the man and the woman agreed that they could talk to God directly, and get answers, so I told them that if the issue is important to God, he will respond in some way so that they understand. But if He doesn´t answer, perhaps the question is of lesser importance to God. They took the challenge, and I left in peace, and they got my contact information.JWe are neighbors, so there is a chance that we will meet again. 🙂

Perhaps a seed is sown. They both experienced God’s power through a healing, but human traditions unfortunately often keep many people in a tight grip. I pray and hope for that they both will come to a more biblical view of Maria, as a normal person, but who had a very special role to play in history but who is not a person to pray to; For the way to God is only through Jesus.


20/11 – Mirakel & Förföljelse ; Miracles & Persecutions

Idag hände det lite mer grejer. :-). Jag var idag på ett köpcenter i sta’n, och där träffade jag efter ett tag på en äldre dam och en yngre kvinna som satt och småpratade tillsammans. Det visade sig vara mor och dotter. De var från Irak. Dottern kunde förstå och prata svenska men inte mamman, så dottern översatte det jag sa. Det visade sig att mamman hade ont i ryggen. Jag lade handen en gång på hennes rygg och befallde smärtan att försvinna. Den äldre kvinnan sa något till sin dotter som jag inte förstod, och på dotterns reaktion och förvånade ansiktsintryck förstod jag att något hände. 
De tittade båda två på mig med undrande blickar. ”Ni undrar vad som hände. Det är Jesus”, sa jag. Jag berättade för dem att jag är kristen och ”går med Jesus”, och att det var Jesus som helade henne. De sa att de också var kristna, och från Irak. Jag frågade dem om de var ”pånyttfödda”, men de förstod inte riktigt vad jag menade, så jag förklarade vad det innebar. Jag frågade dottern om hon kände någon mer som behövde bli av med någon smärta, och sa hon att hennes bror hade mycket ont i ryggen också. Jag sa till den unga kvinnan att om hon bjöd hem sin bror till sig och kanske några fler som hade smärtor, kunde jag komma och berätta mer för dem och hjälpa dem bli helade. De fick mina kontaktuppgifter, och kortet med länken till videofilmerna med helanden och korta undervisningar som en vän har gjort. Jag uppmanade dem att see filmerna och kontakta mig om de ville veta mera. De tackade för samtalet med leenden.

En bit därifrån mötte jag en ung man som satt på en bänk i köpcentret. Jag fick lägga min hand på hans axel kort, och be för honom. När jag gjort det några gånger, och det början kännas bättre enligt den unge mannen, så kom plötsligt en av säkerhetsvakterna i köpcentret fram till mig och sa att ”det du gör”, det får du inte göra här inne. Det får du göra utanför. Flera personer har klagat, sa hon.
Det var bara lugnt att lyda  och gå ut, och den unge mannen följde med ut och fortsatte konversationen utanför köpcentret.  Det kändes bättre och bättre sa han, men inte helt bra. Jag gav honom mina kontaktuppgifter med uppmuntran om att ett fullständigt helande ibland kan komma stegvis, och bad honom kontakta mig om han ville veta mera eller ville att jag bad mer för honom. Jag fick ett leende tillbaks när vi skildes åt.

På en av busshållsplatserna utanför köpcentret, på väg hem igen, träffade jag på en annan ung kille, från Syrien. Det visade sig att han hade ont i ryggen. På en skala från noll till tio där tio är max smärta, upplevde han sin smärtnivå till ca sex. Jag lade min hand på hans rygg och bad några sekunder. Inget hände; men så försökte jag igen, och direkt försvann smärtan. Han blev väldigt förvånad och frågade ”Vad är detta? Hur gjorde du det”. Jag sa att det var Jesus och att jag var kristen. Han berättade för mig att han också var kristen. Han bad mig igen berätta om ”hemligheten” med detta hur jag gjorde detta. Jag sa återigen till honom att det är ”Jesus” som gör det, genom mig, och att detta är något alla kristna egentligen ska kunna göra, om de är ”pånyttfödda”, han också. Bussen kom, och vi skulle åka en bit åt samma håll så han satte sig bredvid mig och vi fortsatte samtalet. Han fick mina kontaktuppgifter, video kortet, och han tackade för samtalet med ett leende när jag gick av bussen. Det visade sig att han bor med sin familj inte långt från mitt eget bostadsområde. Troligen och förhoppnningsvis hör han av sig igen mycket snart för att få veta mera. Jag ber om det. 
Jag skulle gärna vilja få till lite längre samtal med människor, där jag verkligen får dela Evangeliet med dem, och som leder till att de aktivt vänder om och vill låta döpa sig.
Det har hänt några gånger, men jag skulle vilja se mer av det, verkligen. Jag ber om det.
/David

Today it happened again. :-). Today I was in a local shopping mall in my city, and there I met after some time an elderly lady and a younger woman who sat and talked to each other. It turned out to be mother and daughter. They were from Iraq. The daughter could understand and speak Swedish but the mother had more difficulties with this. So the daughter translated what I said. The mother had a pain in her back. I put my hand shortly on her back and commanded the pain to leave. The older woman said something to her daughter which I couldn´t understand, and on the daughter’s reaction and surprised facial expressions, I realized something had happened.

They both looked at me curiously. ”You wonder what happened. It is Jesus, ”I said. I told them that I am Christian and that I ”walk with Jesus,” and that it was Jesus that healed her. They said they also were Christians, and were from Iraq. I asked them if they were ”born again”, but they didn´t seem to understand what I meant, so I explained what that meant. 
Then I asked the daughter if she knew about anyone else who needed to get rid of some pain, and she said that her brother had a lot of pain in her back as well. I told the young woman that if she invited her brother to her home and maybe some more people who had some pain, I could perhaps come to them and tell them more about this and help them be healed. They got my contact information, and the card with the link to the video clips with the healings and short tutorials that a friend has done. I encouraged them to see some of the the videos and contact me if they wanted to know more. They thanked for the conversation with smiles.

Then I met a young man sitting on a bench in the mall. I was allowed to put my hand on his shoulder and pray for him shortly. It felt better he said, but then suddenly one of the security guards in the mall came to me and said that I couldn´t do the tings I did inside the mall, but had to go outside. So I went outside and the young man followed me outside and we continued the there. It continued to feel better but not fully, he said.
I gave him my contact information with the encouragement that a healing sometimes comes gradually, and told him that if he wanted to know more or wanted more prayer he could contact me. I got a smile back, and I continued on my way.

On one of the bus stops outside the mall, on my way back home, I met another young guy, from Syria. It turned out that he had pain in his back. On a scale from zero to ten where ten are maximal pain, he experienced his pain level to about six. I put my hand on his back and prayed for a few seconds. Nothing happened; but then I tried again, and immediately the pain diappeared. He was very surprised and asked, ”What is this? How did you do it”. I said it is Jesus and that I am a Christian. He told me that he also is a Christian. Again he pleaded to me to tell me about the ”secret” with this how I did this. I once again told him that it is ”Jesus” who does it, but through me, and that this is something all Christians can should be able to do, if they are ”born again”, he too. 
The bus came and we were both going with the same bus, so he took a seat next to me and we continued the conversation. He got my contact information, the video card, and he thanked for the conversation with a smile when I left the bus. It turned out that he lives with his family not far from my own residential area. Probably and hopefully he will get in contact with me again very soon to find out more. I pray about that.

I would like to have longer conversation with people more often, where I really can share the Gospel with them, which leads them to repentance and to that they want to get baptized. It has happened a few times, but I would like to see more of it. I pray about that.
/ David

18-19/11 – Två samtal…/ Two conversations

Igår var jag inte ute då min röst inte var okej pga min förkylning och en ganska kraftig hosta, men idag var det bättre, så idag gick jag ut. Det är framför allt två samtal jag kommer ihåg från denna eftermiddag; först med en lite äldre kvinna kanske runt sextio  år gammal, lite senare med en ung kille i runt 20 års åldern.

Kvinnan satt på en bänk i köpcentret jag befann mig i. Jag hade frågat henne tio minuter tidigare en bit därifrån, och nu frågade hon mig, när jag stod en bit ifrån henne där hon satt på bänken: ”Var kommer du ifrån?” Jag berättade igen att jag är kristen och att jag ber för sjuka och ser helande när jag gör det. Hon berättade att hennes man var präst men att hon nu var änka. Jag frågade henne om hon själv hade en tro, på Jesus. Hon sa att hon försökte vara en god människa, och att hon drabbats av mycket motgångar i livet, men ändå på något ändå tagit sig igenom dem på ett bra sätt; Hennes slutsats var att Gud nog var med henne. Jag sa att ingen kan komma till Gud med goda gärningar och att det viktiga är att ”känna” Jesus. Hon sa igen att hon trodde Gud var med henne: ”Är du säker på det?” Hon svarade: ”Nej, men jag tror att Gud är med mig”. Jag svarade: Tråkigt bara om du upptäcker att du hade fel, när du tar sista andetaget. Jag insåg att vi inte kom någonstans i samtalet, så jag avslutade det vänligt och gick vidare.

En stund senare såg jag en ung kille sitta på en bänk därifrån. Han hade ingen smärta i kroppen, men när jag sa att jag var kristen och frågade om han själv hade en tro, sa hanar han var ungdomsledare i en kyrka. Jag frågade honom om han var ”pånyttfödd”, och förklarade för honom vad det innebar, eftersom han inte tycktes förstå det. Han hade döpt sig när han var lite yngre, med en omvändelse före; han hade sett en tydlig skillnad i sitt liv efter sitt dop – han hade bl a blivit lugnare. Jag sa till honom att omvändelse före dopet, och den märkbara förändringen efter dopet i hans liv, var goda tecken på att dopet nog var okej. Det framkom dock att han troligen inte var andedöpt. så jag frågade om han ville bli det. Det ville han. Så jag bad honom ställa sig upp, och bad med honom att han skulle bli döpt med den helige Ande.
Tyvärr upplevde han inte att så mycket hände, mer än att han kände sig lite yr.
Jag berättade för honom en en annan ung kille jag träffade på järnvägsstationen för ett par veckor sedan och som blev döpt i den Helige Anden när jag bad med honom.
Jag sa till honom att orsaken till att inget hände nu,  var kanske att han redan var döpt med den helige Ande. Om inte, att han skulle fortsätta be om det när han kom hem och tro att Gud kunde göra det senare.
Jag gav honom kontaktuppgifter  till en internet adress till ett par personer som undervisar om och demonstrerar livet som lärjunge till Kristus och som reser runt världen med detta, och mina egna kontaktuppgifter. Jag sa till honom att om han ville att jag skulle komma och undervisa lite om och demonstrera för hans ungdomar i kyrkan hur man ber för sjuka till helande, eller om han ville ha mer kontakt, så kunde han kontakta mig. Han gav mig ett leende, och stoppade ner korten i plånboken. Vi tackade varandra för samtalet, och jag gick vidare.

Yesterday I was not out on the street to talk with people as my voice still was not okay because of my cold and I had a rather heavy cough, but today it was better, so today I went out. There were two memorable conversations from this afternoon. First with an older woman maybe around sixty years old, and a little later with a young man around 20 years of age.

The woman sat on a bench in the mall I was in. I had approached her ten minutes earlier with some some questions, and then while I was standing she asked me ”Where are you from?” I replied that I’m Christian and I pray for the sick. She explained that her husband was a priest, but that she was now widow. I asked her if she had faith in Jesus. She said that she was trying to be a good person, and that she had gone through a lot of difficulties in her life, but managed to deal with everything in a good way. Her conclusion was that God was probably with her. I said that no one can come to God with good deeds alone and the important thing is to ”know” Jesus. She said again that she thought God was with her, ”Are you sure?” She replied, ”No, but I think God is with me”. ”It would be a shame if you realize that you were wrong as you take your final breathe”, I said gently. The conversation was not really going anywhere at this point, so I ended it politely and carried on. 

A moment later I saw a young guy sitting on a bench close by. He had no pain in the body, but when I said I was a Christian and asked if he had a belief, he said he was a youth leader in a church. I asked him if he was ”born again” and explained to him what it meant, because he did not seem to understand. He had baptized when he was a little younger, with a repentance before; He had seen a clear difference in his life after his baptism – he had, amongst other things, become calmer. I told him that repentance before baptism, and the noticeable change after the baptism in his life, was a good sign that baptism was probably ok. However, it appeared that he probably wasn’t baptized  in the Holy Spirit. So, I asked if he would like to be. He agreed. So I asked him to stand up and prayed for him. Unfortunately, he did not experience much happening, other than he felt a bit dizzy.
I told him another young guy I met at the train station a couple of weeks ago and was baptized in the Holy Ghost when I prayed with him.
I explained that the reason that nothing happened then was perhaps that he was already baptized with the Holy Spirit. If that wasn’t the case, I encouraged him to keep asking for it when he came home and believe that God could do it later. 
I gave him my contact details and told him that if he wanted me to come and teach a little and demonstrate to his youth in the church how to pray for sick to heal or if he wanted to get in touch, he could contact me. He gave me a smile, and put down the cards in the wallet. We thanked each other for the conversation, and I continued on my way. 
/David

16-17/11 – Salt är bra att ha…/ Salt is good to have…

Igår och idag har jag varit rätt så förkyld, så jag har inte varit ute idag och sökt människor för att försöka dela Evangeliet med.
Men däremot kom jag att tänka på en bild som jag tycker är mycket talande, och tillämpbar på oss kristustroende idag:

Se på de båda bilderna. Ser du vad de föreställer? Ett saltkar.
Min fråga är: När gör saltet mest nytta? (om man tänker sig att dess primära funktion är för att tillföras mat) I karet eller när det lämnar det?
Vi är kallade till att vara ”jordens salt” (Mat 5:13) Ska vi uppfylla den funktionen, måste vi lämna vårt ”saltkar”. Vad är ditt saltkar? Vad behöver du lämna bakom dig, för att vara där Jesus är och där han vill ha dig. Först då kan vi börja bära frukt, rik frukt, och det är saltets inneboende kraft som gör det. Vad heter den kraften i vårt liv. Den – Han – heter Jesus. Kom, låt oss lämna vårt trygga ”saltkar” och göra tjänst inför Gud. 🙂

Yesterday, and today I’ve had a cold, so I haven’t been out seeking for people to share the Gospel with.
But,  I remember a picture that is very telling, and which I believe applies to us who are believers in Christ today.

Look at the two pictures above. Do you see what they portray? A salt shaker.
My question is: When is salt most useful? (provided that its primary function is to give spice to or preserve food) Inside the salt shaker or when it leaves it?
We are called to be the ”salt of the earth” (Matthew 5:13). If we want to fulfill this function, we must leave our ”salt shaker”. What is your salt shaker? What do you need to leave behind you, in order to be where Jesus is and where He wants you to be? No sooner than that we reach that place we can bear fruit, rich fruit, and it is the inner power of the salt that is the agent. What is the name of this power in our lives? It – His name – is Jesus. Come, let us leave our safe ”salt shaker” and do service to God. 🙂